ellenllinnea

Okej, igårkväll efter jobbet gick jag till Johanna sötnos, åt glass och prata en hel del. Jag var riktigt stolt över mig själv som inte började gråta. Men frammåt kvällen när vi typ sov blev det typ bara sämre och sämre. Nu är det sämst. Sen när jag skulle gå hem så räckte det med att jag kom utanför dörren så bara började tårarna rinna. Jag vet inte vart jag ska ta vägen :'(

Jag vet inte vad jag ska göra. Du ville ha tid för att du var osäker, några timmar efter så verkar du vara helt säker på fel sak? Och du vill ha ännu mer tid, för "Om det är meningen att vi ska vara tillsammans så kommer vi hitta tillbaka till varandra". Men det är du som behöver hitta tillbaka för jag står kvar på precis samma ställe som du lämnade mig. Och jag kommer inte röra mig här ifrån.  Jag vill ge dig tid, jag vill sluta höra av mig för att se om du tar upp kontakten och jag vill att du ska sakna mig. Men du hör inte av dig, du saknar mig inte och jag vågar inte erkänna det för mig själv så jag fortsätter smsa och skriva för att jag inte vågar erkänna att du inte kommer göra det heller. Jag vågar inte ge dig så mycket tid att du ska ha det bättre än vad du hade med mig. Jag vill vara bäst någon gång jag med. Och jag vill inte ha någon annan än dig.

:'(