everything i do reminds me of you
Fy fan vad jag har vart arg ídag, i alla fall hela morgonen. Haha, spanskan var nog värst, eller vad tror du Fridur? :D
Men det blev bättre sen, fast då blev jag typ depp i stället. Men sen så blev det skridskor och då var jag glad (: Jag och johanna är fan bäst! Typ åka baklänges och allt! Andreas med :D Fast nu är jag lite halvdepp igen.
Och, om du inte fattat det så kommer vi nog inte bli vänner. Inte på ett bra tag i alla fall. Jag tror inte att du fattar hur det plågar mig att veta att nästa gång är det inte du och jag som ligger där i sängen, utan du och någon annan mycket bättre och finare. Du vet inte hur ont det gör att veta att du redan kommit över allt och inte känner på samma sätt som jag gör. Man går inte från att vara kär till att inte vara det på några dagar. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen; jag fattar inte hur du bara kan ge upp så jävla lätt och jag gör verkligen allt för en chans till. Om det så bara var så att jag fick en vecka på mig att visa att detta kan bli bra. Jag vill inte att du ska ha det bättre utan mig eller med någon annan. Just nu vill jag bara träffas så fort som möjligt och prata igenom allt och bli av med alla grejer, för som det är nu är det bara jobbigt att ha det liggandes här. Men jag kan inte tvinga dig till att träffa mig nu när du inte vill. Men det skulle behövas. Jag gör allt för att vi ska försöka bygga upp allt igen, även om du tror att det inte funkar. Jag vet inte alls vad du vill göra eller vad du vill att jag ska göra men allt jag tänker på är hur jävla bra jag hade det med dig. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv men nu är det borta. Egentligen borde jag inte skriva detta men det är så sjukt jobbigt att hålla inne det och ligga och gråta om nätterna för att du inte hör av dig. Jag vill att du ska ångra dig och sakna mig nåt sjukt. Men det blir alltid fel när jag tror att allt är så bra det kan bli. Jag vill ha dig tillbaka. Jag gör vad som helst.
Ändå är jag så jävla arg på dig så det finns inte. Varför kan alla andra men inte vi få det bättre? Och varför kan inte du bara bli kär igen.
Men jag måste skärpa mig, jag kan inte bete mig som något jävla småbarn längre. Och alla säger det till mig. Det är bara så jävla svårt. Jag fattar inte varför jag ska få all skit hela tiden.
Jag och Andreas kör köttbullen (y)
Men det blev bättre sen, fast då blev jag typ depp i stället. Men sen så blev det skridskor och då var jag glad (: Jag och johanna är fan bäst! Typ åka baklänges och allt! Andreas med :D Fast nu är jag lite halvdepp igen.
Och, om du inte fattat det så kommer vi nog inte bli vänner. Inte på ett bra tag i alla fall. Jag tror inte att du fattar hur det plågar mig att veta att nästa gång är det inte du och jag som ligger där i sängen, utan du och någon annan mycket bättre och finare. Du vet inte hur ont det gör att veta att du redan kommit över allt och inte känner på samma sätt som jag gör. Man går inte från att vara kär till att inte vara det på några dagar. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen; jag fattar inte hur du bara kan ge upp så jävla lätt och jag gör verkligen allt för en chans till. Om det så bara var så att jag fick en vecka på mig att visa att detta kan bli bra. Jag vill inte att du ska ha det bättre utan mig eller med någon annan. Just nu vill jag bara träffas så fort som möjligt och prata igenom allt och bli av med alla grejer, för som det är nu är det bara jobbigt att ha det liggandes här. Men jag kan inte tvinga dig till att träffa mig nu när du inte vill. Men det skulle behövas. Jag gör allt för att vi ska försöka bygga upp allt igen, även om du tror att det inte funkar. Jag vet inte alls vad du vill göra eller vad du vill att jag ska göra men allt jag tänker på är hur jävla bra jag hade det med dig. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv men nu är det borta. Egentligen borde jag inte skriva detta men det är så sjukt jobbigt att hålla inne det och ligga och gråta om nätterna för att du inte hör av dig. Jag vill att du ska ångra dig och sakna mig nåt sjukt. Men det blir alltid fel när jag tror att allt är så bra det kan bli. Jag vill ha dig tillbaka. Jag gör vad som helst.
Ändå är jag så jävla arg på dig så det finns inte. Varför kan alla andra men inte vi få det bättre? Och varför kan inte du bara bli kär igen.
Men jag måste skärpa mig, jag kan inte bete mig som något jävla småbarn längre. Och alla säger det till mig. Det är bara så jävla svårt. Jag fattar inte varför jag ska få all skit hela tiden.
Jag och Andreas kör köttbullen (y)
Kommentarer
Postat av: frejj:D
mongokongo fosho :D
Trackback